”Ett tillstånd ingen vill ha” Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att förebygga och vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium

Abstract

Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) är där på grund av allvarlig sjukdom eller skada. Många av dessa patienter drabbas av intensivvårdsrelaterat delirium som räknas som en vanlig komplikation av att vårdas på IVA. Varför patienterna i så hög grad utvecklar delirium är inte tillräckligt kartlagt men de patienter som drabbas riskerar att få ett ökat lidande, förlängd vårdtid och ökad mortalitet. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att förebygga och vårda patienter med intensivvårdsrelaterat delirium. En kvalitativ design med forskningsintervjuer som datainsamlingsmetod användes för att besvara syftet. I resultatet presenteras sjuksköterskornas förebyggande arbete och deras erfarenheter av att vårda patienter med delirium med hjälp av tre kategorier och tillhörande underkategorier. Sjuksköterskorna betonar vikten av att förmedla trygghet till patienten och genom att främja delaktighet och ge patienten kontroll över situationen försöker de bland annat förebygga delirium. Sjuksköterskornas erfarenhet är att behovet att information och sömn är stort hos patienter som vårdas på IVA och viktigt för att förhindra utveckling av delirium samt för att vårda och behandla en patient som har utvecklat ett delirium. Sjuksköterskorna uppger att det kan vara svårt att veta om en patient har utvecklat ett delirium trots att studier visar att 11-87% av patienterna som vårdas på IVA blir deliriska. En tredje del av dessa fall förblir oupptäckta. Fler patienter hade fått en mer anpassad vård om sjuksköterskorna kunnat identifiera delirium och därför är det av största vikt att intensivvårdssjuksköterskor utbildas inom området och att avdelningarna inför skattningsinstrument för att minska utbredningen av delirium.