Chefens väg till det vunna förtroendet

Abstract

Sammanfattning Denna studie avser ge läsaren en ökad förståelse kring vad hos chefen den anställde upplever bidra till ett ökat respektive minskat förtroende. Detta utifrån empiri samlat från åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer med respondenter i Boråsområdet, och vidare genom en diskussion kring personliga egenskaper och kompetens baserat på denna empiri. Bakgrund Idag är det för alla större företag helt avgörande att man arbetar för att ständigt utvecklas, förbättras och effektiviseras. Detta för att ligga i fas med konkurrenter, för att förbättra miljön för de anställda samt för att uppnå högsta förädlingsvärde av den verksamhet som bedrivs. Innan denna studie påbörjades läste vi boken Att våga leda i förändring, en fråga om förtroende (Rolandsson & Oudhuis, 2009), vilken behandlar de anställdas förtroende sin chef samt den inverkan detta har på förändringsarbetets utgång. Detta inspirerade oss att studera närmare vad de anställda upplevde karaktärisera en förtroendeingivande chef. Teorin bygger i mycket på Mayers m.fl. förtroendemodell samt Lewickis tre förtroendefaser. Syfte Vårt syfte är att undersöka ett antal anställdas upplevelser om vad som kännetecknar ett förtroendefullt ledarskap. Metod I undersökningen har vi utgått från en kvalitativ ansats, där vi genom semistrukturerade intervjuer samlat vår empiri. Våra resultat baseras på intervjuer med allt som allt åtta respondenter, vilka valdes genom ett strategiskt urval med kravet att samtliga under studien befunnit sig i en aktiv anställning, alternativt har jobbsituationen färskt i minne, samt att respondenternas tjänster skulle vara av sådan art att de under arbetstid regelbundet befunnit sig i aktuell chef eller arbetsledares närvaro. Resultat Vår empiri och diskussion visar att vad respondenterna framför allt upplever styra förtroendets utveckling är chefens personliga egenskaper (här exempelvis en chef som visar engagemang, öppenhet, villighet till interaktion samt uppträder jämställt), medan den yrkesspecifika kompetensen snarare upplevs vara något som förutsätts och därför får en sekundär eller underordnad funktion på förtroendet. Detta resultat skiljer sig något från tidigare forskning, vilken ofta presenterar dessa båda som mer jämlika.