BAKGRUND: Förskolan skall lägga grunden för barns möjligheter till ett livslångt lärande. Den pedagogiska kontexten och personalens medvetenhet om de lärandemöjligheter som kan tillvaratas i vardagen är därför en viktig förutsättning för den holistiska synen inom förskoleverksamheten. SYFTE: Syftet med min undersökning är att ta reda på hur tre förskollärare resonerar kring omsorg och den fysiska beröringens betydelse för barns lärande och utveckling. Studien avser att besvara frågeställningarna: Hur beskriver förskollärarna relationen mellan omsorg och lärande? Hur uttrycker sig förskollärarna ifråga om hur de använder sig av fysisk beröring i barngruppen? METOD: Studien är av kvalitativ karaktär och bygger på intervjuer. Undersökningen omfattar tre förskollärare som är yrkesverksamma inom två kommunala förskolor i en kommun i Hallands län. Urvalet är gjort utifrån principen för tillgänglighet. RESULTAT: Det resultat som resovisas i denna studie tyder på att förskollärarna använder beröring relaterat till såväl omsorg som lärande. Omsorg och lärande uppfattas i princip enligt educaremodellen i vilken omsorg och lärande är förenade med varandra. Av resultatet i denna studie framgår att nyckelfaktorer som rör relationen mellan omsorg och lärande utgörs av den psykosociala miljön barnen och de vuxna vistas i på förskolan, personalens medvetenhet om och förmåga att ta tillvara på lärandesituationer i vardagsrutiner, samt förmåga att stimulera barns intresse och föra över kunskap till barnen. Bredvid planerade aktiviteter används också, enligt de intervjuade förskollärarna, den fysiska beröringen i relativt hög grad beträffande barns träning i empati, social förmåga och självkänsla samt självförtroende. Vardagliga rutinsituationer i vilka matematik och svenska är involverade utnyttjas om än i mindre utsträckning, till barns lärande. Fysisk beröring ses som en adekvat form för kommunikation med barn med behov av särskilt stöd.